“Life will just not wait for us to live it: We are in it, now, and Now is the time to Live”

Det är över! Äntligen! Det är en sådan bisarr känsla att något jag gått och oroat mig över praktiskt taget sen jag fick reda på att jag var tvungen att göra det, nu är över. Och det bästa? Jag fick ganska bra resultat! John Jay kräver nånting mellan 297 och 305, beroende på var på hemsidan man kollar, och jag fick 313! 149 på matten, vilket jag väntat mig, runt hälften är vad jag fått under hela tiden jag pluggat. 164 på den verbala delen! Det är inte bara the avarage för en internationell student, det är över the avarage för en native English speaker! Yey för självförtroendeboost! Vad jag fick på uppsatsdelen får jag inte veta förrän om 10 till 15 dagar men den är är något mindre viktigt. Iaf för tillfället. John Jay, here I come!

Innan testet besökte jag Sweetgreen på 28th och Broadway och åt en wunderbar sallad. De har, som många andra salladrestarurange, alternativet att man kan göra en egen sallad och jag valde den fantastiskt goda kombinationen av rödbetor, getost och kanderade pekannötter. MUMS. Sedan laddade jag upp med choklad på order från Rocky och begav mig till testcentret. Efter cirkus fem timmar av tortyr var jag klar och belönade mig med en semla från FIKA. Den var god, men jag saknar mina wienersemlor från Sverige. Inte långt kvar tills jag kan få sitta med en sådan goding nu!

Goda nyheter från EF-kontoret och om allt går som det ska så kommer jag att få se Book of Mormon innan jag åker hem. Priset? NADA.