“Two things are infinite: the universe and human stupidity; and I'm not sure about the universe."

Idag kom hösten lite mer till New York. Det har varit regnigt, grått och nästan kallt. Hur mysigt som helst.

 I fredags var jag på besök på NYU. EF vill att vi besöker minst tre skolor för att kunna jämföra lite. NYU var den första skolan jag kollade på när mina "plugga i USA" planer började ta form. Det var innan jag insåg hur svinigt dyrt just NYU är. Så jag har varit lite upprörd över att jag inte kunnat gå där om jag velat. Men besöket i fredags löste alla problem. För nu vill jag inte gå där alls. Programmet de erbjuder är alldeles för generellt och jag skulle praktisk taget läsa samma saker som under min kandidat, och betalat multum för det. På tisdag ska jag till John Jay, längtar!

Igår kom hemlängtan för första gången. Men inte efter Gotland, mamma eller kompisarna. Utan efter Djursholm. Efter vardagen på Sindrevägen. Egentligen är det väl inte så konstigt att det är det jag saknar nu, det var ju ändå mitt hem i tre år. Gotland, mamma och kompisarna kommer jag att träffa igen, men Sindrevägen kommer aldrig mera vara mitt hem. Vilket gjorde mig himla ledsen igår och fick mig att ge mig iväg och pröva på hur långt det var att gå till Ossining. Det var långt. Himla långt. Fyra timmar tog det mig att gå fram och tillbaka, runt 10 miles, 1,6 mil. Det gör jag inte om i närmaste laget. Men hemlängtan minskades. Tills nu när jag skriver om det igen. Jag saknar mina barn!

Sitter iaf i höstmyset och plöjer Orange is the new black. Det är lika bra som dom säger hittills, att rekommendera!