Jag är så förbannat trött på den här evinnerliga jävla kylan. Jag är trött på att fingrarna förfryser bara av att gå de få metrarna mellan huset och bilen, trots två par vantar. Jag är trött på att tappa känseln i låren varje gång jag går från och till tåget. Jag är trött på att mina ögonfransar fryster ihop så fort jag går utanför dörren. Och så vidare. Snö och vinter är okej i december, kanske lite i slutet av november och kanske lite i början av januari men mer än så klarar jag inte av.
C-uppsatsen är äntligen klar. Klar som i inlämnad, opponerad, redigerad och betygsatt. Jag fick ett B och är nöjd med tanke på hur mycket jag hatat den där texten. Och nu ska jag aldrig tänka på det igen.
Det verkar som jag alltid hellre lever i framtiden än i nuet, även när det handlar om något jag längtat efter. EF börjar bli alltmer verkligt, jag har bokat, betalat anmälningsavgift och idag skickade jag in massa signerade papper och ett personligt brev till min framtida värdfamilj. Och i början var jag helt lyrisk och rädd på samma gång. Nu är jag nästintill likgiltig och mer koncentrerad på att sitta googla fram bra Ph.D program runtom i USA. Herregud, det här med att leva i nuet är inte riktigt min grej. Jag måste börja förstå att livet pågår nu och är inte något som kommer att börja om ett år eller två. Snart kommer jag vakna upp och inse att jag bara missat allt för jag hela tiden väntat på att något nytt ska börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar