Ångest, ångest, ångest.
Vilken otrolig berg-och dalbana av känslor det har varit den senaste tiden. Att nyår inte blir så kul som man tror är kanske något man ska förvänta sig, det är en väldigt överskattad högtid. Sedan kom nya säsongen av Sherlock och fick mig på bättre humör. Sedan späddes lyckan på ännu mer när jag fick papper från Stockholms Universitet om Psykologi II och jag fick reda på att rättspsykologin är det första jag kommer läsa. Den lyckan blandades sedan med ångest när jag insåg hur otroligt mycket plugg jag kommer ha i vår. Det är inte ens komiskt. Ångesten förvärrades när jag märkte att tentan ligger just den veckan jag ska till fjällen. Fuck, fuck, fuck. Och så vaknade gamla rädslor över skidåkning upp.
Jag tror jag har lugnat ner mig nu. Jag har insett att allt inte är så jobbigt som jag tror. Men jag har lätt för det där, att ha lite för lätt att överreagera, för nära till de extrema känslorna. Total lyrisk lycka eller svartaste ångest. Inga gråzoner där inte. Förrän jag får lite perspektiv på saker och ting. Jistanes, lugna ner dig.
Just det, jag har numera en iPhone. Jag älskar den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar