“All that is gold does not glitter, Not all those who wander are lost.”

Det är svårt att motivera sig själv att blogga när man
1. Är så upptagen med skolan och allt att man inte ens kan ta sig tid att ladda ner den där mindfulness-appen ens terapeut rekommenderar.
2. Måste sitta och skriva inlägg på mobilen eftersom den amerikanska datorn inte kan å ä och ö.

Men nu blev det så ändå! I och med julkänslorna som sakta börjat bubbla upp har jag läst många gamla inlägg och blev sugen på att skriva mer. Något som slog mig när jag läste igenom mitt liv var att det är egentligen inte så mycket som ändrats. 2013 skrev jag om hur stressad jag var över skolan med C-uppsatsen och kandidatexamen. 2014 och 2015 skrev jag om hur stressad jag var över masterprogrammet. 2016 skrev jag inte mycket, men nämnde nog att jag var stressad över första terminen på doktoranden. Och gissa vad? Jag är ganska stressad nu med när två grant proposal ska skrivas, 50 uppsatser ska rättas, och en sista skrivuppgift ska göras. Men vet ni? Jag börjar bli något van nu.

“In this world, there is a kind of painful progress. Longing for what we've left behind, and dreaming ahead.”

Första inlägget 2017! Säger hon när det börjar närma sig slutet av maj. Jisstus.

Nu sitter jag här igen, i mitten av massa finals. Men när den här veckan är slut, så är mitt första år som doktorand slut. Tänka sig att det har gått så snabbt! Och precis som de skrev på internet så har det varit sjukt mycket jobbigare än vad jag trodde. Inte med själva arbetsbördan egentligen, även om den också varit hög. Det jobbigaste har varit att kämpa med självkänslan och imposter syndrome. Att kämpa med att känna sig värdelös jämfört med andra i programmet och att känna sig som man inte passar in. Men det går i vågor. Intellektuellt vet jag ju att jag kan och att det går. Men ibland tar andra sidor över.

Jag har bokat resa till Sverige nu och jag har sån himla hemlängtan! Konstigt nog saknar jag Stockholm väldigt mycket, även om jag inte riktigt uppskattade det när jag bodde där. Det är väl egentligen mest den där nostalgin. Stunderna med Lilljeqvist-barnen, mami-besöken med teater och musikal. Till och med pluggmötena på Stockholms Universitet. Det var lite enklare då, även om jag säkert inte tyckte det i stunden. Är det så livet är? Allt blir svårare och svårare så man ser tillbaka med längtan på det som var i alla fall lite lättare?

Kanske borde skriva den där sista uppsatsen nu?

“There are no bad pictures; that's just how your face looks sometimes.”

Julen börjar bli mer och mer närvarande. I fredags var det julbord på IKEA, och vi var såklart där. Även om det inte är världens bästa kvalitet så är det alltid mys med lite svenska traditioner mitt i allt amerikanskt. Finns ingen tid jag blir så patriotisk som i juletider!

Igår fortsatte de svenska jultraditionerna med lucia med Svenska Kyrkan. Även om de bästa lucia-firanden är antingen de man själv är med i eller de som är framförda av 3- till 5-åringar, så var det ändå mys.

Idag blev det amerikanskt igen då vi för tillfället är i Connecticut för att klä granen. Eggnog och kinamat på det. God Jul!

I mindre mysiga nyheter så har vi haft bedbugs i lägenheten, även det väldigt amerikanskt. Nu har vi haft två behandlingar med sprayat gift överallt och inga bett på en vecka. Hoppas dom verkligen är borta nu, börjar bli jobbigt att leva ur plastsäckar nu. Kan jag bara få en mysig jul utan hinder? Och snälla kan mina finals gå bra? Det skulle bara fint tack!

"Normality is a paved road: It’s comfortable to walk, but no flowers grow on it.”

Är trött på att börja varje inlägg med att säga hur länge sen det var jag skrev. Så nu får det mest vara mellan raderna.

Vi tar allt i lite punktform för att vara mer effektiv!

- Sommaren tog slut och snart är till och med första terminen av doktorandprogrammet slut! Det är ytterst intensivt mest hela tiden och fröken Johanna har fått börja lära sig att man inte kan vara bäst hela tiden.

- Andrea, min kompis från masterprogrammet, gick och gifte sig i oktober. Första bröllopet jag varit på sen jag var typ sex år gammal. Det var väldigt mysigt och fint och Ryan och jag råkade på världens trevligaste Uber-förare som körde oss hem till Manhattan från New Jersey mitt i natten. Människor från NJ är fantastiska!

- Oktober bjöd även på Halloween och således herr Evans födelsedag. På lördagen innan gick vi till ett haunted house, Blood Manor, som var väldigt undervälmande (är det ett ord på svenska?) och inte riktigt värt pengarna och väntan. Sen åt vi pizza på John's. Allt utklädda som viktorianska ninjor. På självaste Halloween, efter en massa midterms, klädde vi ut oss igen och begav oss till West Village för lite Halloween-parad, Mighty Quinn's och glass från Ample Hills. Sen tillbaka till Hamilton Heights för massa paket och mys. Jag tror 27-åringen var nöjd.

- Nu kan jag inte riktigt bestämma mig om jag vill fortsätta vara besatt av pumpa-smakande saker eller redan börja bli besatt av pepparmint-smakande. Det är ju så svårt att vänta på julen trots att thanksgiving kommer först. Fast nu är frysen full av lussebullar från IKEA i alla fall. Jag är redo.

-Fy tusan vad jag älskar sushi med plantains!

Godnatt!

Världens absolut godaste cheescake har vi nu hittat på Georgia's Bakery nära Columbus Circle. Mumma!

“‎If you keep thinking about what you want to do or what you hope will happen, you don't do it, and it won't happen.”

Nu blev det sådär länge sen igen. Jag är en dålig bloggskrivare.

Trots att New York fortfarande bjuder på runt 30 grader värme, känns det som sommaren börjar ta slut nu. Idag är det Labor Day, USAs inofficiella sista dag på sommaren, så det är kanske det som gör det. Ryan och jag "firar" genom planerad kickboxning, lunch och glass på Ample Hills. Det blir nog en himla fin måndag!

Skolan har börjat och det är lite överväldigande med allt man måste läsa. Har blivit tillsagd att livet som doktorand egentligen mest handlar om att lära sig hur mycket man MÅSTE läsa. Eftersom det är precis i början och jag är som jag är: allt. Det tar sin tid.

Innan sommaren försvann tillfälligt i helgen så åkte jag och Ryan till Fire Island. Det är en lång, smal ö utanför Long Island med mysiga stränder men livsfarligt vatten. Det finns inga bilar och alla husen är byggda på höga träpelare. Som en bubbla en stund från stan. Behövlig vila för R som jobbar skiten ur sig och för mig som stressar skiten ur mig. Fint med öar ibland.

"Is my malfunction so surprising 'cause I always seem so stable and bright?"

Har lyssnat igenom Ben Folds nyaste album och fått en nytändning, jisstus vad jag älskar den mannens musik! Köpte förövrigt biljetter till hans konsert i New Jersey i September, äntligen soloturné! Ytterst exalterad!

Sommaren springer förbi på Gotland. Allt är lite annorlunda då jag bor i stan med mamma istället för välkända Hörsne. Det har lett till att det är lättare att spontant gå ner på stan eller mysigare att bara ta en promenad, men det var ändå lite jobbigt att vänja sig vid. Det var mycket hemlängtan de första dagarna, men som med allt så landar man till slut i det. Känns ändå skönt att veta att jag får snart komma hem till trygga Manhattan igen. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle skriva så.

Om cirka en vecka kommer Ryan och hälsar på och äntligen får jag lite mer ordentlig semester. Det blir Gröna Lund, hotellnätter, fika och mys. 

Men jag har haft några mysiga lediga dagar redan, bildkavalkad!

Imperfection is beauty, madness is genius and it's better to be absolutely ridiculous than absolutely boring.

Sitter på Newark flygplats och väntar på att få gå planet. Fem timmar nattflyg följt av ett kort stopp på Island och sen framme i Stockholm efter lunch imorgon. Jag är redan helt slut. Men jag och Ryan hade en fin sista dag tillsammans. Solig lunch i Madison Square Park, Pokemon spelande hemma och glass på Ample Hills. Nu väntar Sverige där jag vill ha midsommar, träffa min systerdotter, umgås mycket med mami och Jenny och försöka att inte dö av långa pass på jobbet. Plus att jag ska skriva min del av ett långt kapitel vi Kassin lab people ska skriva. Hur var det där med sommarlov?

Nu hoppas jag att flyget går snabbt och smärtfritt och att de har bra filmer!